it's all 'bout the details

Jag tror jag går igenom en liten halv-depression. Jag är så lättad över att skolan är över, och att jag inte behöver stressa med vidare utbildning (kanske överhuvudtaget). Men samtidigt vet jag inte vad jag vill... Tänk om jag inte fixar något jobb? Tänk om jag inte förstår, hänger med - helt enkelt fuckar upp allt! Jag vet vad jag går för, och att jag är bra. Att jag är grym, rent ut sagt. Självkänslan har jag också, men just nu har den en svacka. Jag kanske inte räcker till, och det gör mig otroligt rädd och främlingsfientlig gentemot främmande arbetsmöjligheter. Har ansökt ett jobb nu som konferensvärdinna vilket verkade riktigt roligt, och samtidigt har jag kontakt med en tjej på ett bemanningsföretag där jag har chans att bli receptionist. Det låter jätte kul, men som sagt - tänk om jag inte fixar det? Jag vill tänka, och jag tänker hur svårt kan det vara? Men tänk om det är det, för svårt. Tänk om jag inte är arbetartypen...

Jag har precis insett en sak. Om jag inte har velat erkänna det eller inte förstått det tidigare vet jag inte, men nu när jag har fått den insikten så faller allt på plats - varför jag känner som jag gör gentemot dig. Konstigt nog beror det inte på hur du är. För du är en bra människa, en riktigt bra. Du är omtyckt, rolig, smart och snäll. Du är erfaren, trevlig och klickar med alla och när vi träffas finns det alltid något att prata om. Om jag skulle vara din vän skulle jag hålla i dig hårt, för du är en klippa.

Men jag vill inte vara din vän, för att jag hatar dig mer än någon annan människa.

Nu ska vi tydligen dö på lördag, vilket jag fick veta häromdagen. I för sig brukar jag alltid vara sist med "nyheterna", men den här gången fixade jag det nog helt okej. Hur som helst, kan man inte få veta att man ska dö lite mer än en vecka innan? Hur ska jag nu hinna med allt? Och precis innan studenten, just snyggt!

Fredag: Nationella i MaC + förhör & inlämning i SvB

Måndag: VG/MVG-prov i NkB

Tisdag: Redovisning i NkB

Onsdag: Informerande tal i SvC + årsredoivisning klar

Torsdag: Högtidstal & inlämning i SvC

Fredag: Betygsättning

fuuuuuuuck.

M: Maja Gräddnos...

Tittar på Glee-avsnittet då Kurts fågel Pavarotti dör (Hur awesome är inte det namnet på en fågel? Påmminer om min systers gamla guldfisk, Fiskpinnen, som för övrigt levde en månad) och man blir nästan glad när man ser hur ledsna alla blir då de får höra vad som hänt. En fågel dör, och en hel grupp med killar blir totalt förstörda och börjar sjunga en sad song. Är det inte underbart?!

S: Du ställde ju en ledande fråga!

A: Jag frågade bara "är det sant?"

S: Ja, och det leder ju till ett svar!

Så det är vad man menar...

Vaknade upp med en snustorr hals, vilket måste vara resultatet efter att ha haft munnen öppen hela natten. Först tänkte jag att jag snackat som en idiot i sömnen. Dock är det ovanligt, det händer bara efter att ett par glas slunkit ner. Sen fick jag veta den fula sanningen av ett vittne: Jag har snarkat. Men jag behöver inte tro på det, det finns inga bevis ändå. 

Det är sällan man kommer in på en blogg som inte har en header med ett engelskt citat. Take what you get, Life as I know it, You don't know what you have 'til it's gone - u name it. Och så kommer jag, lite cheesy som alla andra. It's all 'bout the details. Borde gå tillbaka till mitt förra, steget seriösare budskap: Shit happens when you party naked. Men det är väl det allt handlar om: Budskap. Försöka göra en poäng, ett statement. Att visa sig sofistikerad och djup, kanske? Jag kan vara rätt djup. Mitt tidigare citat kanske inte handlar om att man hamnar i knipa när man festar naken. Utan egentligen kanske det står för att man inte ska blotta sitt inre, och på så sätt visa sig naken, för då kommer folk åt de platser som kan orsaka smärta?

Bullshit. Jag är inte djup någonstans, någonsin. Det ända mitt lilla budskap ville förmedla var att de faktiskt inte är en sådan bra idé att festa naken. Alltså, jag ville inte förmedla ett skit. Men kul är det. Och det är huvudsaken, att det är kul.